muffinmamma

Vädret är vackert och kallt....

Nu är det snart mars månad..den sista vintermånaden...30 dagar till våren, eller hur? Dagarna blir ljusare och längre och fåglana har som vanligt fattat det hela. Jag brukar titta på änderna i Svartån när jag går till jobbet på mornarna. Hur i hela friden kan dom ligga där på isen i denna kyla och överleva nätterna..och dagarna. Om ingen matar dom..vad äter dom då? Ja det är lite tankar man har och det är jag väl inte ensam om antar jag.
Det här med mat är så svårt. Äter man för mycket så blir man tjock, äter man lite, men fel, blir man också tjock. Det finns lika många dieter som det finns tidningar skulle jag tro.

Mattias han har sin "egen" diet. Äter när han kommer ihåg det eller får chans att äta med någon. Ingen risk för fetma där inte. Och inte spelar det någon roll att dieten består av godis och läsk.

Som mama får man lära sig att sålla ut vad som är viktigast. Att få komma nära och kunna prata eller göra mig omöjlig med att tjata så han helt stänger av vår kommunikarion.

En daglig balansgång..Idag så har jag inte fått någon telefonkontakt alls. Hemtjänsten skulle vara på plats kl 10 men när Mattias inte öppnade så blev det ju ingen städning alls. Men nu när jag ringer efter lunch så svarar Gina från hemtjänsten. Mattias ligger och sover men har tydligen släppt in henne i alla fall...

Alltså städningen blev av men mat har han inte ätit sedan kl 17 i söndags..och före detta inget sedan fredagen. När jag kom hem till honom på söndagseftermiddagen så var han så bekymrad för att han liksom "darrade" och frös. Han påstod att det hade med hans problematik att göra. Jag sa att jag trodde att det berodde på att han inte ätit på två dygn, men det trodde inte han.

Medan jag var där så blev han lugnare och mindre irriterad. Maten hade han ätit redan när jag kom dit. Jag frågade lite försiktigt hur han mådde och om han slutat skaka. ja, det kändes bättre sa han , men därifrån till att inse att maten har en viktig betydelse för humör, hälsa och så mycket annat är steget långt. Detta är en evig procedur. Att försöka peta in mat i hans tillvaro. Själv tycker han att han äter men när man kollar efter så kan det handla om kakor i en påse, eller lite chips. I bästa fall slinker det ner ett äpple. Men då måste jag se till att det finns frukt där hela tiden. Det är så tråkigt att handla mat och laga till och så får jag ofta kasta hälften. Ibland hittar jag en låda i micron...naturligtvis oätlig då. Ibland blir den stående i kylen så länge så den är oätlig av den anledningen. Någonstans under processen att ta den ur frysen och att få den varm in i magen så fastnar det. Någon har räknat ut hur många olika moment bara det att koka makaroner består av...drygt tjugo är det visst..Inte undra på att det är svårt för Mattias som har problem just med automatisering och organisering.....planering och överblick av olika situationer..Han själv säger att det inte finns någon hemma däruppe i huvudet. Men det gör det..alldeles väldigt mycket, men inte på de avdelningar som har med utförande av just att komma ihåg hygienfrågor, maten, ordning och reda...med andra ord är det KAOS...som råder. Men han kan inte heller se att det är så, och blir inte glad när man vill ta hand om det hela. han vill själv men det fungerar inte tyvärr....forts följer..

Veckorna rusar iväg...
I morse när jag vaknade så var det inte till min vanliga mobilmelodi....näädå. VEM har bytt? Inte jag vad jag vet. Min Ericsson har ett eget liv har jag märkt, men jag har gett upp att försöka göra något åt det. Vissa saker får man bara ta och är det inte värre än så får man vara tacksam.

Igår kväll efter min träning så gick jag till Mattias min gullige 21-åriga yngste son. Han blev tydligen väääldigt glad när jag steg in genom dörren efterson han genast gick från datorn och kom ut i hallen och kramade mig...jäääätte-hårt och länge. Jag kände hur mina revben sviktade och efter ett tag sa jag...snälla Matte..kan du släppa lite så jag kan andas? Och så fick jag förklara att man kan kramas olika hårt men att det finns en gräns för när det är behagligt och mindre behagligt. Han sa..men ..jag trodde att ju hårdare man kramades ju mer vet man hur mycket man tycker om nån?.Visst är det väldigt solklart för oss att det borde vara så..men har man Aspergers syndrom så är det inte så lätt att veta att det finns andra orsaker som gör att man kanske inte kan göra så. Allt sånt där måste förklaras. Allt som har bed känslor och beteende att göra. I alla fall så drack vi choklad och macka och sedan gick jag hem. Det jag hade gått dit för att göra glömde jag förstås.

Vi skulle ju göra ett mejl-konto till honom. Det blir väl hans 11 i ordningen som jag försökt få till, men av olika orsaker så har han inte lyckats behålla dom. Koder och annat har liksom inte fungerat. ...glömts bort o.s.v..men skam der som ger sig. Nu måste vi göra ett nytt försök för man vill nå honom från Habiliteringen vid behov. Vi ska se om vi lyckas den här gången. Men då måste ju även jag komma ihåg att göra det här när jag är där..

Jag har inte sett mina små gullisar denna vecka..alltså Saga och Tindra...mina små muffinbarnbarn.
I går så hade vi msn kontakt Tindra och jag. När jag ser att rutan dyker upp från muffinhuset. så kollar jag om det är själva stormuffinet som är vid tangentbordet....ofta är det minsta muffinet. Det ser man genom att man får en massa olika bilder som hon skickar ..men inga svar liksom. Det är svårt att skriva när man just fyllt tre. Vi brukar skicka en massa pussar och kramar och roliga bilder till varandra så länge hon är intresserad. Ibland är det mellanmuffinet Saga och vi kan ha lite mer kommunikation. Vi skriver lite och pratar .....tack för msn..!!
Pussar å kramar inför helgen

NU har jag hittat mig själv.!! Som jag har försökt och inte kommit fram till min egen sida..!
Men det är klart att göra man fel så blir det fel...skit in skit ut brukar vissa säga..

På tre veckor har ju en del hänt men lider man av alzheimer light så gör man....Tar de "tyngsta " grejorna ..de som mal mest.

En av de roligare inslagen var ju min och min egen muffins karaokekväll...som sagt..Vilka typer!! Är det specifikt för den typen av underhållning. Lite av .."om jag inte har lyckats med något annat så kanske jag accepteras här i alla fall"....men det är väl bra att det finns allt möjligt att prova och känna på.

jag har ju ett annat litet muffin också...brormuffin till stormuffin..*flin*...han är ju som han är han med, men har man AS så har man. I hans fall så heter det aspergers syndrom. Ha är 21 år nu och en härlig kille. Vad det egentligen innebär att ha detta funktionshinder ska jag ta en annan gång...för idag har jag tandvärk!!

Jag har aldrig haft det i hela mitt liv men nu så!. En jäkla tand längst bak som bråkar. Jag var ju hos min dentist för 3 veckor sedan och då sa han. "Det är nga problem med den där,det är bara tandhalsen som är känslig."o.s.v. och så gick jag jätteglad därifrån. Men någonstans inne i mig så kände jag att det va fel.

JAG själv visste att det bara var en frist, men föredrog att tro det just då. Har ni tänkt på alla gånger man känner att man anar/vet något men inte tar sig själv på allvar?? Det är det som är intuition. Lär dig att ta dig på allvar så fort du kan. Du har för det mesta rätt.

Men oftast måste man gå på en mina varje gång man känner det där och först då har man lärt sig...i bästa fall.

I kväll ska jag på styrelsemöte och i morgon är det dags att skriva nästa nummer av tidningen AS. Och klockan elva ska jag till tandis i morgon...Fyyyy...undrar om jag överlever till dess...

Här tänker jag mig att ta upp det mesta i tillvaron.
Roligt, tråkigt, hemskt, snällt och elakt.

Tänkvärt och svårt, men också hoppfullt och lätt.
Hoppas vi ska trivas med varandra härinne och att ni läser kommenterar och berör mig.

Är i den tiden av livet när man börjar att göra sammanställningar av hur det blev, är, och varför till och med ibland. Så håll i er..